Hägern vid Nossan

Det rinner en å genom byn där vi bor, Nossan. Jag och Vilda promenerar kring den nästan dagligen. Det håller till två hägrar där som vi har sett vid ett flertal tillfällen. Så idag när vi var ute hade jag med kameran och som tur var ställde en upp sig för att bli fotad. Jag tycker de är så vackra. Glider ljudlöst fram på de stora vingarna. Påminner lite om spöken i den slanka, ljusa kroppen. Plötsligt ser jag den vita gestalten mot det mörka spegelblanka vattnet, hjärtat hoppa till lite. Så så vacker, riktigt skimrade i den tidiga morgonsolen. Lång och stolt hals som dras ihop i ett v när den flyger - precis som pelikanen. För hägern är faktiskt en pelikanfågel, det är ett lätt och tydligt kännetecken.

Min köksinspiration är tillbaka, eller vad man kan kalla den. När det varit så varmt tidigare har den bara sträckt sig till pastasallader ungefär. Men nu har jag nog det lite kyligare vädret att tacka för växande inspo. Samt huset och mitt stora fina kök. Idag blev det kanelbullar, vanliga sådana samt några med rivet äpple i. Äpplena fick jag av pappa, de är plockade i deras trädgård. Jag ÄLSKAR svenska äpplen, det är något av det godaste jag vet.

Satt mina första vårlökar i jorden. Köpte ett par stycken av lite olika sorter igår, i en butik som ligger bara några hundra meter härifrån. Får se om de poppar upp till våren. Det är en sak jag reflekterat över och glädjer mig så mycket över just nu - närheten! Närheten till precis allt. Jag har gåavstånd till allt jag behöver.. Det värdesätter jag högt just nu, med lilla Vilda som ska följa med överallt.

kram!